Tänk om Victoria tar fel!

Jag tycker det verkar säkrast att hon tar Daniel i ett stadigt tag om armen och går in vid hans sida.

Ett svårt beslut är fattat

Med både besvikelse och sorg har vi tagit beslutet att låta våra barn byta skola. Det var verkligen inte så vi hade tänkt oss. En liten, mysig skola på mindre än en kilometers avstånd. Men om skolan inte förmår lära barnen vad de ska, så är det viktigare än allt det andra.

Ännu har nog ingen av oss landat i beslutet. Men det känns bra att ha tagit det. Vi hoppas och tror att det blir bäst för våra pojkar att börja i den ännu inte färdigbyggda S:ta Maria Alsike.

Det bortglömda traumat

Det pratas en hel del om vad Staffan Westerberg och Vilse i pannkakan har åsamkat oss sextiotalister, men ytterst lite om något mycket värre som kollektivt drabbade oss: Raketosten plockades bort från butikshyllorna. Mitt framför näsan på oss! Ungefär som att hålla upp en påse lördagsgodis framför ett barn och sedan äta upp den själv utan att bjuda.

Ge oss raketosten tillbaka, Kavli- allt är förlåtet!

http://www.who-cut-the-cheeze.se/2008/10/raketost-historien-om-en-internationell-morklaggning/

Pay back time

Efter en trevlig Valborgsmässoafton var det idag dags att betala räkningen, dvs hämta hem bilen. Joggingskorna på, alltså. 5 km är normalt inte särskilt ansträngande, men rakt mot vinden i 6 m/s och lätt uppförsback nästan hela vägen (och dagen efter en trevlig kväll, som sagt) så var det som att springande skjuta en vägg framför sig. Faktiskt en av de värsta löprundor jag någonsin företagit mig.
Vårt valborgskoncept är däremot klockrent. Först sista april i Uppsala (där Valborgsmässoafton inte firas) i mycket liten och lagom dos: Se lite forsränning utan att trängas med folkmassorna från stans bästa utsiktplats, nämligen min arbetsplats.*) Efter det vårsånger och picknick med gosskörens herrstämmor i Engelska parken, ett förhållandevis städat inslag. Sedan hem till Lagga för trevlig middag med goda vänner och avslutningsvis brasa, vårtal och flera vårsånger vid Fridhem (där, liksom i övriga riket, sista april inte firas). Lite av varje, alltså.

Nu återstår bara deklarationen. Blä!

*) för att undvika ryktesspridning vill jag klargöra att jag inte gick upp i något av domkyrkotornen, vilket möjligen hade varit en ännu bättre utsiktspunkt.