Funderingar kring pianoundervisning

Jag har som sagt börjat undervisa sjuårige sonen i pianospel.

Projektet inleddes med att jag konstaterade att min gamla pianoskola av Carl-Bertil Agnestig inte håller ihop för ännu en elev. I Uppsala är man utöver internethandeln hänvisad till Ramus, vars sortiment är måttligt imponerande. Jag tänkte att jag ändå skulle titta igenom de nyare pianoskolor som finns. Det slutade med att jag i alla fall köpte Agnestig. Den fungerar faktiskt ännu!

Dock konfronteras man redan på sidan 1 med det faktum att stamtonskalans sjunde ton konsekvent benämns H. Jag värjde mig länge mot att det anglosaxiska B mer och mer bredde ut sig även i Sverige, och jag tycker fortfarande att det har sina brister, eftersom B i musiken betyder att en ton är sänkt.

Trots det har jag numera övergått till att själv använda B. Dels för att att det faktiskt är mera logiskt att tonerna heter abcdefg än ahcdefg, men framför allt för att inte förvirra mina körbarn, som lär sig B i musikskolans och musikklassernas undervisning. Dessutom är det ologiskt att den sänkta tonen H ska heta B, när alla andra sänkta toner får ändelsen -ess. För övrigt är ju resten av musikläran internationell, lika bra att anpassa sig till EU-standard.

Av ovanstående skäl gick jag inte med i face book-gruppen Stamtonskalans sjunde ton heter H!. Jag tror inte att jag får något medhåll från just någon kollega, utom möjligen Gregory och Andrew.

Är det inte istället b-förtecknet som ställer till förvirring? Borde man inte byta ut det mot ett annat tecken för sänkta toner? Varför inte *, eftersom även korsförtecknet (#) finns på telefonens knappsats. Stjärna, fyrkant- internationellt gångbart. Fast det är knappast läge att lansera idén, i varje fall inte på fejan.