Inlägg
Roligt har vi i alla fall haft. Berättar- och skrivglädjen har fått fritt spelrum. Och vi har fått tillfälle att tala om språk och olika skrivtekniker. Nu blir det inget mer, för här kommer sista kapitlet i boken som nu har fått ett namn: Ett skogsäventyr.
Kapitel 12.
Att komma hem.
Någon tryckte en blöt trasa
över munnen på Finn. Han blev genast vansinnigt trött. Han kämpade för att
hålla sig vaken men tillvaron blev allt suddigare. Alltmedan Finn på nytt sjönk
in i medvetslöshet hörde han på avstånd Tords röst:
-Lille lättlurade Finn. Nu
är det ute med dig, precis som med din familj.
Finn vaknade långsamt till
av de varma solstrålarna som värmde hans kind och trängde in under de slutna
ögonlocken. Han blundade ännu en stund, för han vågade inte titta. Finn förstod
att något alldeles förfärligt hade skett. Han var stel i nacken och lite öm i
ryggen. Vad var det förresten för något hårt hans huvud vilade på? Långsamt,
långsamt öppnade Finn ögonen. Kört stod lutad över honom och hans varma vänliga
ögon lugnade Finn en aning.
Plötsligt kom Finn att tänka
på solstrålarna som hade väckt honom. När han tittade upp såg han en klarblå
himmel och höga tallar. Hur kom det sig? Han hade ju somnat i sitt hus, det som
han först inte hade känt igen när han kom dit med Tord och trodde att det var
ett ödehus. Finn kände med handen under huvudet. Han låg på en sten. Var det
samma sten som han hade somnat på den första natten efter att han hade lämnat
sitt hem, då det hemska hade hänt hans familj? Hade han drömt alltihopa? Nej,
det kunde bara inte vara möjligt! Finn mindes varenda detalj hur tydligt som
helst: Spindelmannen, den onda spindelmannen, häxan Diana, Kraxus Magnum och lord Bubble Lol.
Men han kom också ihåg att Kört hade dykt upp i slutet och Kört fanns
fortfarande hos honom.
-Kört, sa Finn. Vad är det
som har hänt? Drömmer jag? -Det kan man inte så noga veta, svarade Kört. Hela livet kanske är en dröm. Kom nu, så går vi hem till din familj.
-Hem? Min familj? Finns de hemma i vårt hus?
Finn och hans allra bäste
vän Kört reste sig från marken, tog varandra i hand och vandrade hemåt. På
långt håll kom hans familj emot honom. De sprang inte, för de var alla skadade
på olika sätt. Finns pappa satt i en rullstol. Finn flämtade till när han såg
det. Glädjen var stor när familjen var återförenad. Finns pappa höll en stor
bok i famnen.
-Det har varit en svår tid,
men vi klarade det. Och vi kommer att klara den fortsatta kampen också, nu när
vi har varandra. Det är allt vi behöver. -Ni måste berätta allt som har hänt, sa Finn.
-Det, min gosse, det står att läsa i den här boken. Vet du vilken bok det är?
Det visste Finn.
Gudarnas bok.
Av Margareta Raab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar