Upplösningen närmar sig. Familjen Raabs stafetroman, kapitel 11.

Detta har hänt: läs tidigare blogginlägg.

Vi har kommit fram till det näst sista kapitlet. Nu återstår för mig att försöka få till ett slut på den komplicerade historien. Önska mig gärna lycka till.

Kapiel 11

Men in black

När Finn kvicknade till stod Kört kvar med ett fånigt flin över läpparna.

- Hej, din lille fjärt, sa han med ett skratt. Finn ett fel, ha-ha.
Finn stirrade på sin gamla vän. Han kände igen rösten, gesterna och Körts gamla tråkiga skämt.
- Kört, vad gör du här? Jag trodde du var… eh, borta?
- Neee… så lätt blir du inte av med mig.
- Men vad har hänt? Vad gör du här?
Frågorna haglade ur Finns mun och det dök ständigt upp fler frågor som poppade upp i hans huvud.
- Lugna dig, sa Kört. Du kommer att få svar på dina frågor snart. Jag ska bara...
- Vänta, du ska få träffa min nya vän, avbröt Finn. Han finns precis här. Jag…
- Ta det lugnt.
- Men du måste träffa honom. Det är Tord Nordén men mer känd som Spindelmannen, sa Finn och pekade mot en tom fåtölj där Tord tidigare hade somnat.
- Men… han var ju här…
- Coola ner dig. Kört log mot Finn. Jag vet. Han var här. Vi har tagit hand om det nu.

Nu blev det alldeles tyst i rummet. Finn såg sig om och upptäckte att Kört inte var ensam. Med honom var det fyra män med bistra miner, mörka glasögon samt iklädda mörka kostymer. Finn fortsatte;

- Du vet inte hela sanningen om Tord. Han är en mycket farligt individ och du ska veta lite andra saker om honom…
- Vi måste åka nu, chefen. En av de mörkklädda männen avbröt Kört mitt i meningen. Tiden börjar bli knapp och jag tror att de andra har slutfört sina uppdrag.
- Jaja, jag måste ju uppdatera Finn om läget, sa Kört.
- Visst, men vi ska vara samlade om 15 minuter och…
- TYST, din tönt. Jag är chef och jag vet vad som gäller. Lyssna nu Finn, jag hinner bara säga detta en gång. Tord är på rymmen från ett fängelse. Han brukar springa omkring i spindelmantrikåer och lura i små, korkade ungar att de ska bråka på en arena.
- Eh, va…
- Visst låter det dumt? Ni har väl inte gått på något så dumt?
- Alltså, nääää… jag är väl inte dum! Sa Finn och rodnade ända upp till öronen.

av Jakob