Familjen Raabs stafettroman, kapitel 8.

Detta har hänt: läs tidigare blogginlägg.

Historien med alla sidospåren börjar långsamt knyta ihop. Ska vi lyckas få till ett slut? Fyra viljor och lika många stilar ska enas i en bok. Vi måste också komma på en titel. Något som liknar en plan finns i alla fall då vi tror oss ha kommit fram till att det kommer att bli åtta ytterligare kapitel. Fyra tyckte maken och jag, men vi blev nerröstade. Här är i varje fall kapitel 8, författat av far i huset:

Kapitel 8
Bakom dörren

Finn kände hur han blev alldeles tom i kroppen. Hans ben vek sig och Tord lyckades fånga honom innan han slog i golvet.
- Såja, sa Tord, sätt dig här, grabben och berätta vad som händer. Du är ju alldeles blek.
- Vet du, Tord? Jag är uppväxt i det här huset. Jag känner igen vissa detaljer.
- Vad menar du?
- De- de- detta är mitt hem där jag växte upp, stammade Finn.
- Bröt vi förtrollningen när Lord Bobble Lol blev bortförd? frågade Tord.
Finn sa inget – bara tittade tomt framför sig.
- Ja, så måste det varit, fortsatte Tord, förtrollningen bröts och du kom tillbaka till ditt hus. Visa mig runt, jag vill se mer. Han räckte pojken sin hand och så började sin vandring runt huset.

Finn gick som i trans och visade de olika rummen där han lekt, där hans föräldrar haft sitt sovrum, köket och vardagsrummet. När de kom till en dörr fick Finn en lurig glimt i ögat.
- Bakom den här dörren döljer sig något jag tror att du gillar, sade han.
- Nu blir jag ju nyfiken. Vad kan det vara?
- Gissa, sa Finn med en retlig min.
- Hmmm… en korvsmörgås? Finn skakade på huvudet.
- En hög begagnade golfklubbor, ett sviskonsyltrecept, naprapatmottagning, mopedsadel…? Förslagen strömmade ur Tords mun men Finn bara skakade på huvudet.
- Äh, du är en helvissen gissare. Tur att du inte är med i några frågetävlingar.
Tord ryckte på axlarna och slog ut med händerna.
- Men så visa vad det är för något, din lilla skitunge.
Finn himlade med ögonen och suckade för att sedan öppna dörren. Där fanns det en trappa till en undervåning. Där fanns det ytterligare en dörr. Nu kände Tord igen doften som anades i den trånga trappan.
- Håll i dig nu, sa Finn och slog upp dörren tillundervåningen.

Mot dem slog en varm, härlig doft av kanel, socker och vanilj. Tord stod bara och gapade. Hur lång tid som flöt innan han kom sig för och stapplade in i rummet vet ingen men när han äntligen öppnade munnen fick han bara fram;
- Ett bageri, du har vuxit upp på ett bageri…
- Neeee – det är ett konditori, rättade Finn.
Av Jakob