Det har ännu inte gått en vecka av semestern och den har redan varit mera spännande än man kan önska sig.

I går kväll hittade fåren ett sätt att ta sig ut ur hagen, och som alla vet är gräset grönare på andra sidan. Något djur måste ha skrämt iväg dem en bra bit hemifrån. Detta är nu inte Färöarna utan Uppland, där det finns både varg, lo, räv och björn, så fåren får inte gå riktigt som de vill.

Vi letade halva natten, grät oss till en kort och orolig nattsömn och vaknade med tårar i ögonen. Men djungeltelegrafen är väl utbyggd i Lagga, så strax efter åtta i morse var fåren lokaliserade och vi kunde hämta dem, hela 4 km bort! De följde direkt med när de såg oss. Sedan GICK tacka, två lamm och jag hela vägen hem. Dipaus två gånger. Flera roade bilister och cyklister stannade med glada tillrop.
Ja, jag kulade också.

Nu ligger alla tre utmattade i hagen och jag får äntligen min kopp kaffe. Gerda får finna sig i att vara bunden några timmar medan vi bygger ett säkrare stängsel. Och glädjen är stor bland barn och vuxna. Även hos fåren, tror jag.

Och så här sjöng jag för våra ledsna och oroliga barn i går kväll:

Lilla lammet vilse går,

river sig i vassa snår,

springer över stock och sten,

blir så trött i sina ben.

Herden räknar sina får.

Ett långt bort från fållan går.

Det är blåsigt, mörkt och kallt.

Herden letar överallt.

Lammet bräker, herden hör.

"Säg, vad sprang du från mig för?

Lilla lamm, kom hit till mig.

Fryser du, jag värmer dig.

Är du trött och sjuk, jag bär.

Lilla lamm, jag har dig kär."

Herden tar sitt lamm i famn.

Jesus Krist är herdens namn.