Alltid något

Jag har äntligen gjort slag i saken och tagit mig till tandläkaren. Sedan min gamla tandläkare i Skellefteå la ner sin praktik har jag inte kommit mig för att skaffa en ny. Idag frågade tandläkaren hur länge det är sedan jag gjorde ett tandläkarbesök. Jag svarade "Minst två år, kanske tre." Fast sanningen är nog minst fyra, kanske fem.

Men tänderna fick bra betyg och tandläkaren sa att det räcker om jag går vartannat år. Nu ska jag bli kallad också, så att jag inte kan smita undan. Dessutom får man tydligen 150:- i rabatt från någon slags tandvårdsförsäkring, och jag fick dessutom utnyttja förra årets rabatt. Summa 315:-.

Rena fyndet.

Sammanbrott

Jag har ägnat kvällen åt att
-försöka få skrivaren att fungera
-försöka få datorn att fungera
-skriva ett körarrangemang som inte kommer att ge mig polarpriset.

Tips för morgondagen

I morgon lördag är det Kvarnens dag här i Lagga- en årligen återkommande och mycket gemytlig liten marknad. Kvarnen, som visserligen är vingklippt efter en storm i våras, går ändå med hjälp av modern teknik. Det mals och säljs mjöl (det ska köpas vingar för pengarna).

Ta er hit, ni som finns i Uppsalas närhet. Klockan 10 är det friluftsgudsgudstjänst, sedan drar marknaden igång. Tveklöst värt ett besök!

Om fiskets betydelse

Man hittar rätt mycket kul på nätet. Snubblade in på den här sidan och fastnade särskilt för följande, om när Norsjö år 1834 blev egen församling efter att tidigare tillgört Skellefte landsförsamling:

"För Norsjöborna var det en oerhörd lättnad att bli befriade från den tunga plikten att tio söndagar på året infinna sig i Skellefteå och bevista gudstjänsten där. Ett kyrkobesök som för Norsjöbon kunde ta en vecka i anspråk. Två dagar för vardera resvägen, en dag för inköp och försäljning samt kyrkobesök lördag och söndag.
Det fanns givetvis de som dristade sig att bryta mot det "okristliga" påbudet och det finns gamla domstolsprotokoll som berättar om hur Norsjöbönder åtalats för att de försummat kyrkobesöken. Om skälet för frånvaron berodde på egen eller annan sjukdom i familjen, ansågs detta godtagbart. Ett annat giltigt förfall var "om den aktuella kyrkobesöksdagen inträffat under pågående fiske, då de varit borta och uppvaktat gäddleken".

Undran om norska språket

De norska böcker jag läste som barn har jag tidigare bloggat om. En bok som jag inte har det blekaste minne av är Sirkus Mikkelikski av Alf Pröysen. I går hittade jag den i bokhyllan i ena sonens rum. Den kan inte härstamma från något annat ställe än mitt föräldrahem. Jag satte igång att läsa för barnen och det var mycket uppskattat. Som vanligt översatte jag direkt till svenska, men slogs av hur svårt jag tyckte att det var.

Kan boken vara skriven på nynorsk? Eller på hedmarksdialekt som Pröysen tydligen ofta skrev på? Eller är det helt enkelt fråga om gammalmodig norska? Det sistnämnda tror jag inte, eftersom jag som sagt läst åtskilliga barnböcker skrivna på 60-talet på norska. Mina i och för sig hyggliga norska kunskaper grundar sig i stort sett på muntlig tradition: Däremot har jag svårt att skilja skrivet bokmål från nynorsk och t om ibland från danska (de två norska språken är ju för övrigt huvudsakligen existerande i skrift och inte i tal).

När barnen somnat, sökte jag på nätet, men fick inget svar.

Frågan skickas härmed vidare till kusine Hanne*), Björn- norrman boende i Uppsala, Sten- norsk/svenk boende i Norge samt mina syskon, med förhoppning om klargörande svar.

Under googlandet fann jag den här artikeln från NRK, och hittade ett citat som knappast skulle förekomma i svensk statlig media: "Mange vil si at denne fortellingen er gammeldags. Det mener ikke jeg. Dette er et sosialdemokratisk stykke sånn som sosialdemokratiet skal være." Ibland blir kulturskillnaderna stora även gentemot våra närmaste grannar.

--------------------------------------------------------------------------------------

*) Här hade det varit mycket roligare att få använda ordet fetter, men det går ju inte om en kvinnlig kusin.

Snopen

blev jag när brevet om skolstarten kom igår. Johan ska börja i första klass. Strax före sommaren hälsade den nyanställda läraren på i förskoleklassen och bekantade sig med eleverna. Fem dagar före skolstart meddeladess att hon tackat nej till tjänsten och att ettorna får en annan lärare.

Jag betvivlar inte att den ursprungliga läraren har goda skäl för sitt beslut. Naturligtvis måste man i första hand tänka på sig själv och sin familj om man har möjlighet att välja mellan flera tjänster. Men faktum kvarstår: det är skolbarnen som kommer i kläm, de som i våras placerades i ett klassrum för att börja knyta an till sin första skollärare, och som under sommaren har funderat på sin skolstart.

Inget säger att inte det här bli bra i alla fall. Jag hoppas det. Men starten blev tokig, och jag kan inte hjälpa att jag får dåliga vibrationer.

Disco

När Johan kommit hem från sjuårskalas i söndags sjöng han på "Kung i baren" hela kvällen. Ursprunget till detta är obekant. Eftersom den råkar vara en av mina favoritlåtar, så spelade jag upp den senare samma kväll. Sedan i söndags kväll har vi således en ny tradition: hela familjen dansar vilt till Magnus Uggla varje kväll före sängdags.

Men sonen spelar också flitigt ur Agnestigs röda, som information till den som oroar sig.