Turkiet

Tidigt i morse landade vi åter på svensk mark efter en härligt lat vecka i Alanya. Regnperioden bjöd på riktiga skyfall och enorma åskväder men också på ett par soliga dagar på stranden. Förutom i havet, badade vi i poolen och på turkiskt hamam. Vi fick hela programmet med 100-gradig torrbastu, kallbad, lerbad, myntaparfymerad ångbastu, tvättning, skummassage och slutligen vanlig massage.

Dagarna inleddes med joggingrunda före frukost. På marknaden och i butikerna prutades vilt- ett roligt men i längden ganska tröttsamt system.

Bilden av turkarnas sociala kompetens är efter en vecka tämligen oklar. Å ena sidan möttes man ofta av service lika usel som i Spanien. Å andra sidan var de otroligt barnkära. Trots att det vimlar av turistande skandinaver och mellaneuropeer i Alanya, så väckte Kalles blonda lockar uppmärksamhet var vi än kom. Det är ingen överdrift att främmande människor kom fram och kände på den stackarens hår ca 30 gånger per dag.
Barnen tillverkade pass åt sina kramdjur. Jakob och jag befarade att det inte skulle vara populärt i passkontrollen. Men tvärtom blev det succé varenda gång, hela passkön stoppades upp för att tjänstemännen noggrant skulle kontrollera foto och namnteckning och stämpla i passen.

En dag gjorde vi gjorde en utflykt upp i bergen, bland annat till Dimgrottan, en av många droppstensgrottor i området.

Denna sjal, inköpt i vilken som helst av turistbutikerna, fick jag låna av vakten i moskén när jag ville komma in. Lägg särskilt märke till den fula luftfuktaren och den kitschiga kristallkronan. På en vägg hängde en köksklocka.