Funktionell träning- version Raab

Under en personaldag på temat hälsa i våras blev jag introducerad i begreppet funktionell träning. En snabb förevisning gav mig intrycket att det handlade om att använda saker i sin närmiljö som träningsredskap. Alltså: stolar används inte i första hand att sitta på utan primärt som hantlar eller hävstänger. Det huvudsakliga syftet med en vägg är att ställa sig på händer, luta fötterna mot den och göra armhävningar. Efter en lika snabb googling är jag mera böjd att tro att funktionell träning snarare innebär att träna många muskler samtidigt, dvs de muskler man behöver i vardagen, till skillnad från body building, där man isolerat bygger upp ett fåtal muskler, eller fitness som enbart syftar till en slank kropp.

Nå, det intressanta ur mitt perspektiv, dvs den hårt heltidsarbetande småbarnsmammans, är att även jag, omedvetet och utan avsikt har utarbetat en träningsform som inte kan kallas för annat än just funktionell träning. Om man inte har tid att vare sig gå på gym, badhus (annat än för simskola med barnen) eller ge sig ut på joggingrunda utan annat syfte än att löpträna, då får man istället skapa träningstillfällen av de saker som de facto måste utföras. Förutom det självklara med vedhuggning och snöskottning för oss som bor på landet, innebär det till exempel:
-Cykla 15 km till jobbet ibland. Ta bussen på kvällen och cykla hem nästa dag.
-Springa till busshållplatsen några kilometer bort för att hämta hem en kvarlämnad cykel.
-Springa eller cykla socknen runt för att vattna trädgårdarna hos bortresta vänner.
-Springa till eller från badplatsen medan resten av familjen åker bil.
-Sätta barnen i en båt med fadern och själv simma hem från simskolan.

Då känns det som om man inte använt någon tid alls för sin träning och kanske också besparat miljön en bilresa. Dessutom blir det mycket roligare att träna när man har ett mål att nå fram till.