Sandaler är just vad det är, sa Bull.

Vännen Ulf och jag tog med oss fyra gossar till Historiska muséet i Stockholm på sportlovets sista dag. Lite kultur kan aldrig skada. Jag har alltid tyckt om Historiska, var där ganska ofta på den tiden jag bodde och jobbade i samma kvarter. Väl presenterade utställningar och bra visningar. Vi gick på familjevisning och var med på skaparverkstad, och innan dess hade barnen utan problem ägnat närmare två timmar bland utställningarna.

Skelettet (respektfullt lagt i glaskista med fötterna mot öster, enligt gammal kristen sed) och rekonstruktionen av Birkaflickan trollband oss. Vi fick lära oss att man bara på ungefär hälften av alla vuxna skelett och aldrig på barnskelett kan avgöra kön . Däremot kan man på barnskelett men inte på vuxna avgöra exakt ålder, med hjälp av vilka pemanenta tänder som har vuxit ut. Birkaflickan dog vid sex års ålder. Att hon var en flicka vet man ganska säkert med hjälp av hennes kläder och smycken. Dessa säger också att hon tillhörde de högre samhällsklasserna och av det förstår man att hon likaväl kan ha annat ursprung än svenskt. I Birka fanns ju många köpmansfamiljer av utländskt ursprung.

Med hjälp av DNA-analys skulle man kunna få veta flickans hudfärg, ögonfärg och hårfärg. Men hör och häpna: Någon DNA-analys har inte gjorts, för det tillät inte Historiska muséets årsbudget!

Skandal är kanske att ta i, men pinsamt är det, att ett sådant jätteprojekt inte får de extrapengar som behövs. Jag googlade och fann att en sådan DNA-analys skulle kosta ca 250.000 kronor. Ingen jättesumma att investera i en nationalskatt och kunskap om svensk historia.

Hallå, regeringen, hur tänker ni? Hade det gällt matematik, datakommunikation eller vad som helst som sorterar under naturvetenskap så hade ni spottat upp pengarna omedelbart. Men nu handlade det om ett så nerprioriterat område som humaniora.