Världsliga ting.

Jag saknar min skidtröja som brann upp. Jag köpte den någon gång på 90-talet och det stod "Hemavan-Tärnaby" på polokragen. Tröjan var värdelös att åka skidor i eftersom den var av bomull men den var bra att sova i när man hade ont i halsen. Och det har jag nu.

Häromdagen hade någon hört att jag är så ledsen över alla foton som brann upp. Det är inte sant. Jag är övertygad om att vi kommer att sörja både foton, arvegods och favoritkläder, men det har inte varit tid för det ännu. Tillvaron har varit alltför kaotisk och fylld av att införskaffa de mest basala saker för att tänka på sådant. De svåra tankarna handlar ännu om vad som hade kunnat hända och rädsla för att det ska hända igen. Jag antar att sorgen över vår förlorade historia kommer när vi flyttar in i vårt nya hus och ska börja köpa möbler.

Just nu vill jag bara ha min mjuka blå polotröja i bomull.