Stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar.

Staffan var en stalledräng,

stalledräng, stalledräng.

Han vattnade sina fålar fem,

hurra, hurra, hurraladerala.

Hejsan, låt oss lustiga vara.
En gång jul om året bara.

Sjung halleluja lite rullan lej.

(Textbearbetning av min egen stjärngosse.)

http://www.expressen.se/kvp/skolan-infor-forbud-mot-tomtar-i-luciatag/
I Bromölla bestämde en skola att årets luciatåg skulle innehålla Lucia, tärnor och stjärngossar men inga tomtar och pepparkaksgubbar. Genast brakade förra årets rabalder loss och rasisterna skrek om PK och att invandrarna tar våra svenska traditioner ifrån oss.

I själva verket ville skolan ha ett traditionellt och ursprungligt luciatåg och där finns det faktiskt inte plats för tomtar och pepparkaksgubbar. För jul och Lucia är ju två olika högtider som inte har något med varandra att göra. Möjligen uttryckte sig skolan tokigt, ifall det stämmer att de använt formuleringen förbud mot tomtar och pepparkaksgubbar, men det kan precis lika gärna vara en journalistformulering. Det kanske var som på mina barns skola: en utrustningslista för flickor och en för pojkar (stjärngosselinne, vita strumpor, strut och stjärna). Ingen hade synpunkter, såvitt jag vet. Jag tillämpar samma informationsprincip i mina körer och har aldrig blivit ställd till svars för det.

Däremot hängdes jag med namn ut på sidor som exempelvis Avpixlat och fick ta emot ett antal hatbrev för exakt ett år sedan, efter SVT:s luciafirande med en mörk Lucia och två rappare. Så gott som alla inledde med "Jag är inte rasist" varefter de uttryckte synnerligen rasistiska åsikter.

I dag kom den första valreklamen i brevlådan. SD var inte oväntat först ut. Maken eldade upp broschyren innan jag hann ta ett foto, men ingen kan påstå att budskapet är annat än rasistiskt.

Här är en text, skriven år 2007 av en gosskörmamma. Den ingår varje år i programboken till stjärngossekonserten Goder afton, mitt herrskap! och beskriver väl stjärngossens självklara roll i luciatåget och hans historia som är betydligt äldre än Lucias. År 2013 känns texten mer aktuell än någonsin.

Stjärngossars och Staffans kväll

Den 13 december tänker vi alla på luciatåg med tärnor. Så vackert och vilken fin gammal tradition! Men är den så gammal? Och var finns stjärngossarna? Javisst, där någonstans, längst bak, får de vara med – litet på nåder i sina lätt löjliga strutar.

Nej, nu vänder vi på det hela! I kväll blir det stjärngossarnas och Staffans afton och Lucia med tärnor får stå tillbaka.

Lucianatten har av tradition betrak­tats som årets längsta natt, även om en nutida kalender visar annorlunda.

I äldre tiders lussefirande fanns rester av gamla hednariter och Lusse hade tydlig koppling till djävulen själv – Lucifer. Mot det mörka och onda försvarade sig människorna med ljus och upptåg i lussetåg, som ungdomar vandrade runt mellan gårdarna med.

Juldagen var den dag under julhelgen då man vilade från alla måsten. Inte ens ladugård eller fähus blev rengjorda. På annandag jul var det uppstigning i ottan. Det var den helige Stefanos (Staffans) dag. Han var den förste kristne marty­ren och kreaturs och hästars skydds­helgon. Varför Staffan kopplades till sina fålar fem är dock höljt i dunkel. I sägner sägs han ha varit Kung Herodes stalldräng.

På annandagen gick man alltså upp tidigt för att göra rent hos djuren. Hästarna skulle tas ut och vattnas, helst i en nordrinnande källa, som ingen annan nyttjat den dagen.

Man rengjorde inte alltid bara hemma på det egna bostället, utan gick ofta i grupper från gård till gård och rengjorde, för att sedan bjudas in och trakteras. Ofta var detta inledningen till ett frieri till dottern i gården.

På annandagen skedde också Staffansskedet – en kapplöpning med hästar – som i vissa delar av landet var omgiven av fest och sång. ”Han (Staffan) vattnar sina fålar fem...” med tydlig koppling till den hedniska vatt­ningsriten får nytt sammanhang under påverkan av så kallade stjärnspel: ”... för den ljusa stjärna”.

Vid trettondedagen – helga tre konungars dag – uppfördes under medeltiden legendspel i kyrkorna. Sko­lor och gillen tog över denna tradition i form av tre-konungar-spel eller stel­laspel (stella = stjärna). Stjärngossarnas skrud med strut och stjärna symboli­serar helga tre konungar. I takt med att skolor och gillen tog över spelen gled dessa och andra firanden i juletid allt mer in i varandra.

Djäknarna, eleverna, vid dåtidens så kallade latinskolor började sin djäknegång vid Lucia, då deras termin var slut. Den pågick sedan under hela julen fram till tjugondedagknut. Djäknevand­ringen var en vandring i stad och på landsbygd, då djäknarna samlade in medel för sin försörjning det komman­de året. Spelen och olika upptåg ingick i vandringen.

I stjärnspelen fanns ofta en yngling som bar vit klädnad och vingar (en föregångare till Lucia?). Hans vita klädsel skulle symbolisera Jesusbarnets linda.

Först vid denna tid börjar man ana att Lucias intåg är nära. Vid det laget har Staffan och stjärngossarna varit med länge.

Från latinskolorna övertogs seden att vandra runt av hantverksungdom och borgarungdom i städerna och där­efter av pigor och drängar på landet. Här återknöts till det gamla lussefiran­det. Upptågen och spelen var en god inkomstkälla för dessa grupper.

Så småningom träder Lucia fram (först belagt 1764 i Västergötland).

Från Västsverige sprids hon över hela Sverige och 1927 är enligt vissa källor året då det första officiella Luciatåget skedde, detta i Stockholm.

Ja, därmed var alltså Staffan och stjärngossarna satta litet på undantag men i kväll är det främst deras afton.

Djäknarnas stjärnspel och upptåg gav bidrag till kommande studier och glädje och gamman för folk där de drog fram. På samma vis bidrar ni till körens fortsatta verksamhet genom er närvaro här i kväll och gossarna kan glädja er med vackra staffansvisor och stjärngossesånger och sedan roa er med sitt spex. Så fullföljer vi då en riktigt gammal tradition, äldre än Lucia – hur strålande hon än är!

Lilit Nilsson