Inlägg
Jag vänjer mig aldrig, ALDRIG vid besvikna barn som jag inte har möjlighet att ge plats i kören. Det händer ganska sällan, för oftast känner barnet själv under uppsjungningen att det inte är rätt grej. Fast i dag var det inte mindre än två gråtande flickor. Jobbigt, svårt. En av de riktigt trista delarna av mitt arbete.
Men jag kan ju inte ta emot hur många hundra sångare som helst. Och jag lotsar dem alltid till en kör som passar deras nivå. För jag vet, att lika viktigt som det är att alla får sjunga, lika viktigt är det att få sjunga på sin egen nivå. Därför skulle det bli helt fel, både för de allra duktigaste och de andra, om jag tog emot sångare enligt köordning.
Men vänjer mig, det gör jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar