söndag 7 november 2010

Kulturupplevelse för flera sinnen.

Det första vi gjorde när vi kom till Alanya var att gå på hamam. En förmiddag av njutning för hela familjen. Även barnen blir ompysslade och tycker att det är härligt. Het bastu, iskall jacuzzi, ett stort antal olika bastu (varav snöbastun är den minst imponerande), lerbad, poolbad, rengöring och massage.

Två saker kan omedelbart noteras:
1) Utan att tveka lämnade vi barnen ensamma med en massör. Det skulle vi inte ha gjort i Sverige.
2) Massörena vågar vara ensamma med barnen. Det hade de inte gjort i Sverige.

Grädden på moset är att tvättarna/skrubbarna/massörerna hela tiden sjunger när de arbetar. Förutom den turkiska badtraditionen får man på köpet turkiska folkvisor. Massörerna är inga yrkessångare, men de kan sin sångskatt och de är stolta över den. Och det låter fint i det helkaklade rummet. Alltså en helturkisk upplevelse.

Varför gör vi inte så i Sverige? Det är ju en klockren affärsidé: svenska folkvisor i samband med behandlingar av olika slag. Så mycket mindre skräckinjagande en tandläkarborrning skulle vara till tonerna av "Ack Värmeland du sköna".

Turkarna kanske inte alls sjunger som affärsidé utan helt enkelt har för vana att sjunga i vardagen och i arbetet. Så har det nog varit även i Sverige en gång i tiden. Det finns olika berättelser som vittnar om det, till exempel gumman från Dalarna som sjöng två verser ur "Den signade dag" för att veta hur länge hon skulle koka äggen. (Det säger en del om hur långsamt man sjöng psalmer på 1800-talet.) Tråkigt nog är det inte alls så i dagens Sverige. Den som sjunger för sig själv och andra utan att stå på en scen eller vara på en fest blir istället klassad som ett original. Den svenska folkmusiken framförs i första hand från scener av olika slag.

Jag för min del är anställd för att sjunga medan jag arbetar. Men jag använder fakiskt sången till annat också. När jag går i laggaskogarna, där det lär finnas både björn och vildsvin, brukar jag kula. Det har hänt att jag har kulat även mörka kvällar i staden för att hålla våldsmän på avstånd.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är det du på bilden? :)
/Fredrik

Margareta Raab sa...

Nä, jag har blå handduk.