Men inget slår ett insjödopp

Tidigt i morse landade familjen Raab på Arlanda, alldeles för lättklädda för den utetemperatur som väntade. Hemma i gula huset tändes genast en brasa. Nu packar vi upp, fixar lite, dricker mängder av te, läser ut semesterböckerna och myser i två dagar innan skolan och arbetet kallar.
Liksom förra höstlovet bokade vi i sista stund en restresa, så sent att vi fick ta det som fanns. Det blev faktiskt samma resmål: Alanya i Turkiet. Men vi var väldigt nöjda ifjol, så varför inte? Och det fanns inte mycket att klaga på- inte moln under hela veckan och behaglig temperatur i luft och vatten, kort sagt en härligt, lat vecka med massor av tid att vara tillsammans. Det behövde vi innerligt väl.
Kameran lyckades vi glömma hemma, men vi har de flesta bilderna sedan förra året så iPhone fick duga. Här är hela familjen nyklippt och i förekommande fall nyrakad av duktiga turkiska frisörer till samma pris som det hade kostat att klippa enbart mig i Sverige. Det är roligt att prova vardagssaker i andra länder, som att gå till frisören eller till en vanlig lekpark med bara några gungor och en klätterställning, alltså dit de inhemska familjerna går. Då får man se en annan sida av ett lands kultur än den som turistguiderna visar.

Före frukost tog jag oftast en joggingtur längs med stranden. Två gånger fick jag med mig Johan och det var extra roligt. Han håller snart mitt tempo och sedan vet man ju hur utvecklingen kommer att gå. Resten av dagarna ägnades åt olika varianter av bad: långa simturer och sandslottbyggen i och vid havet, lek i hotellets vattenrutschkana samt turkiskt hamam.

Den lokala marknaden fick ett besök, på bilden piri piri. Naturligtvis shoppades också klädmärkeskopior efter sedvanligt prutande, ett system jag starkt ogillar men icke desto mindre är hänvisad till för att slippa betala överpriser. Det turkiska köket är gott, särskilt för en halvvegetarian som jag. Grönsakerna är fina. Om man inte själv plockar ihop en god sallad så kan man äta olika varianter av gratinerade grönsaker, väl tillredda. Desserterna däremot faller inte ens barnen i smaken. De utgörs av hundratals olika sätt att kombinera gelatin, socker och färgämnen, av Kalle träffsäkert definierat "efterrätter som vinglar".

Kamelritt. Kamelen är född i Södertälje (om man svarar att man är svensk), i Drammen om ryttaren är norsk och i Rovaniemi för den finske turisten.

En härlig dag ombord på båt.

Några böcker vardera plöjde vi förstås. Johan har den här hösten, tack vare sin fantastiska fröken Nina, blivit en verklig bokmal. Under veckan tog han sig igenom hela Harry Potter!

Medelhavet är underbart. Fast jag är en enkel inlandsflicka med hjärtat i skogen och fjällen.