Che Guevara, here I come.

Om bara ett par dagar sätter vi sönerna på flyget upp till mormor och moster för att själva åka söderut. Äntligen ska en av mina drömresor bli av, jag har alltid velat komma till Sydamerika.

Den andra delen av resan, 9th world symposium on choral music, behöver jag inte ägna någon planering åt, sedan jag väl i början av april, efter otaliga försök lyckades registrera mig samt välja konserter och work shops. Tack till min arbetsgivare Uppsala domkyrkoförsamling som låter mig resa i tjänsten samt Uppsala kommuns kulturförvaltning och studieförbundet sensus som står för kostnaderna. Det ska bli väldigt spännande!

Semesterdelen har däremot vållat avsevärt huvudbry. Det visade sig vara i det närmaste omöjligt att hitta någon människa som varit i Argentina och kunde tipsa om något. Många har varit i Brasilien, Chile och Peru, men gällande Argentina fick vi ta till nya forskningsmetoder, som att överfalla bekantas bekanta och vilt främmande människor på internet med våra frågor. Så småningom klarnade det dock och nu vet vi ungefär vad vi ska göra under resans första del (som sker under semestertid och bekostas av oss själva, bara för att undvika eventuella missförstånd).

I början av augusti blir jag lämnad ensam kvar i Buenos Aires för att på helt egen hand ta mig till Puerto Madryn i Patagonien. Det känns lite läskigt. Då hoppas jag att Jakob och jag har dansat tango, ätit argentinska stekar, åkt den gamla trätunnelbanan och en massa annat i Buenos Aires. Stadens namn betyder ju ungefär frisk luft, återstår att se om det stämmer. Vi ska ta oss ut på Pampas och bo på en estancia några dagar. Om vi tycker att vi har sett nog av BA så blir det kanske också en båttur över Rio de la Plata till Uruguay.

Alldeles nyss då jag satt med kartan och visade barnen vart vi ska åka gick det upp för mig hur långt söderut jag ska. 1996 reste jag i Australien och var som längst söderut i Sidney, för övrigt på det fjärde världskörsymposiet. I min okunskap har jag tänkt att man -Antarktis undantaget- inte kommer längre söderut än så. Men nu insåg jag att Buenos Aires ligger på ungefär samma breddgrad och att Puerto Madryn är betydligt längre söderut, ungefär på 42:a breddgraden. Så det blir till att packa varma kläder.

Nästan tre veckor från barnen känns i det närmaste outhärdligt. Men deras pappa återvänder efter tio dagar och de kommer att ha det bra under tiden.
Jag kommer att ha det toppen. Don't cry for me. Men be gärna en bön, ni som känner att ni kan.