Änglavakt

i kväll fick jag erfara att det finns omvända nära-döden-upplevelser. Jag var en hårsmån från att köra på en människa i en hastighet av 70 km/h. Det var mörkt, helljuset var avstängt eftersom jag hade en bil framför mig. Östunavägen är både högt trafikerad och ganska smal så man håller långt ut mot vägrenen. På bara några meters avstånd får jag plötsligt syn på en människa: svartklädd, utan reflex och gående på höger sida, fast ganska långt in på vägen. Jag gjorde en gir och människan klarade livhanken, utan marginal.

Jag gick igenom en hel del kval efteråt, när jag insåg hur nära det var att gångaren fått sätta livet till och jag för resten av livet  fått bära bördan att ha kört ihjäl en människa. För att inte tala om de tre barn som satt i min bil. Just nu är jag mest arg på den person som utsatt sig själv och oss för en sådan risk. Vad hjälper det att man har noll promille i blodet och håller hastigheten när andra beter sig så i trafiken?