Familjen Raabs stafettroman, kapitel 2.

Detta har hänt:
http://foddjuul-giftraab.blogspot.se/2013/06/familjen-raabs-stafettroman-kapitel-1.html

Inte oväntat gör Spindelmannen entré redan i kapitel 2. Sönerna har alltid hittat på historier, långa och muntligt framförda vid middagsbordet. Alltid dyker Spindelmannen upp någonstans, ungefär som Stålmannen i någon form uppenbarar sig i varje avsnitt av Seinfeld, eller Hitchcock själv figurerar som statist i en kort sekvens i varje film. Låt mig säga att jag inte skulle bli förvånad om en vulkan snart skrivs in i handlingen.
Varsågoda: kapitel 2 i boken utan titel, författad av familjens elvaåring.

Kapitel 2

Spindelmannen

Gestalten var en man med röda kläder som hade en stor spindel i mitten.

-Jag är Spindelmannen, sa han som tydligen hette Spindelmannen. Jag är här för att söka hjälp till kampen mot Onda Spindelmannen.
-Vad?! Jag vill inte slåss mot nån ”Onda spindelmannen”! Jag vill bara hitta någonstans att bo!
-Nej! Du måste med mig!
Någonting plingade till vid Spindelmannens högra arm, han lyfte armen och tittade på en klocka.
-Vi måste sticka, fienden har lokaliserat oss, sa Spindelmannen.
-Vad är det där för en grejsemojs, frågade pojken. Kan man spela Pac-man?
-Nej! Det är en klocka som kan märka livsorganismer runt ett visst område!
-Cooooolt! Hur funkar den? Kan jag också få en sån? Varför behöver du den när du ändå har din coola dräkt…?
Pojken pladdrade på medan Spindelmannen släpade honom vidare, efter ett tag stannade Spindelmannen och sa:
-Stanna här, jag måste göra en sak.
-Ska du kissa, ropade pojken efter honom.
-Nej! Det ska jag inte, skrek Spindelmannen.
Pojken satt i mossan när han plötsligt såg gräset röra sig en bit bort. ”Det är säkert Spindelmannen som pissar”, fnissade han.
Men ett träd välte, och marken skakade, så pojken började tro att det inte var Spindelmannen. ”För så hårt kan väl inte någon kissa? Eller?
Men just då kom ett stort monster likt en varg farande över honom, den dreglade över hans ansikte och monstret höjde sitt huvud för att döda honom. Han visste att han skulle dö. Men då kom Spindelmannen!
Slash! Slash! Slash! Så lät det när han högg ner monstret.
Kom vi måste dra, nu!
- Hur gjorde du det? Jag bara öhh… Och du bara slash, jag bara öhh… Och du bara slash!
-Kom nu drar vi, sa Spindelmannen.
Johan Raab