Inlägg
Nu tyckte vi att vi behövde kasta om i skrivordningen, så vi lät "sten, sax, påse" få avgöra i vilken ordning vi ska skriva de följande fyra kapitlen. Det ska också sägas att vi så här långt blev tvungna att ta en principdiskussion om hur mycket och vilken sorts våld som är OK, vilket vi naturligtvis borde ha gjort innan vi satte igång projektet. Kortfattat och till ingens belåtenhet så avgjordes diskussionen med ett så kallat vuxenbeslut. Svårt- mycket svårt. Läs själva de fantasyböcker som skrivs för ungdomar så fattar ni problematiken.
Kapitel 5
Första utmaningen
Finn vände sig mot
Spindelmannen, hette inte han Tord Nordén? Men den onda Spindelmannen hette ju
Per Nordén! Är det bara ett sammanträffande, eller?
-
Du, Spindelmannen?
Frågade Finn. Är det din släkting?-Ja…, sa Spindelmannen dystert. Det är det.
- Va? Men du ska ju typ döda honom eller nåt!
-Ja… Tyvärr.
- Tysta med er, röt onda Spindelmannen. Om ni vill komma ut ur huset måste ni klara tre utmaningar, misslyckas ni… Så dör ni.
- Men så kan du inte…, försökte Finn säga innan onda Spindelmannen avbröt honom.
- Första utmaningen är… Att slåss mot häxan Diana!
Helt plötsligt förändrades allt. Huset blev till ett stort Colosseum, med Spindelmannen och Finn på ena sidan, och en gammal gumma som antagligen var minst lika gammal som dinosaurierna.
Från någonstans hördes en röst som sa, matchen börjar… NU!
Spindelmannen visste visst
vad han skulle göra och tog fram två knivar, Finn sprang efter och drog sitt
svärd, gumman stod där och flinade. När Spindelmannen kom mot henne sa hon ”Stanna!”
Spindelmannen såg ut som om han frusit fast i marken, han kunde inte röra sig
och bara stod där.
Finn kom fram till
Spindelmannen men vågade inte gå närmare häxan, tänk vad hon kan göra? Finn
petade lite på Spindelmannen, han var alldeles kall, Finn tänkte att han måste
testa, och slog Spindelmannen på huvudet. Det såg ut som om ett lager glas
splittrades på hans kropp.
Spindelmannen såg på Finn
och sa, tack och sprang vidare, Finn hängde efter.
Häxan började bli lite
orolig nu, det såg Finn. Men hon var fortfarande självsäker.
-
Skit på dig
Spindelmannen, skrek hon, och Finn såg hur Spindelmannens rumpa blev större och
större.- Åhhhh! Vad äckligt, skrek Finn. Slutar det aldrig?
- Det är just det det inte gör, sa häxan hest.
Finn såg hur Spindelmannen blev långsammare, och ramlade omkull på rygg. Finn tänkte: ”Jag inte hjälpa honom, jag får ta hand om det här på egen hand.” Han sprang runt arenan, häxan märkte honom inte. Han kom bakom häxan och tänkte: ”Dö ruttna äpple!” Och fällde krokben på henne, hon ramlade omkull och kunde inte komma upp. Hon låg och blev till aska.
Spindelmannens förtrollning försvann, och han kom upp på fötter.
- Snyggt, Finn!
-T-tack!
Då hörde de rösten igen:
-Bra jobbat! Men nu kommer de stora fienderna. Utmaning nummer två, låt mig presentera den fruktansvärda…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar