Alltid något

Jag har äntligen gjort slag i saken och tagit mig till tandläkaren. Sedan min gamla tandläkare i Skellefteå la ner sin praktik har jag inte kommit mig för att skaffa en ny. Idag frågade tandläkaren hur länge det är sedan jag gjorde ett tandläkarbesök. Jag svarade "Minst två år, kanske tre." Fast sanningen är nog minst fyra, kanske fem.

Men tänderna fick bra betyg och tandläkaren sa att det räcker om jag går vartannat år. Nu ska jag bli kallad också, så att jag inte kan smita undan. Dessutom får man tydligen 150:- i rabatt från någon slags tandvårdsförsäkring, och jag fick dessutom utnyttja förra årets rabatt. Summa 315:-.

Rena fyndet.

Sammanbrott

Jag har ägnat kvällen åt att
-försöka få skrivaren att fungera
-försöka få datorn att fungera
-skriva ett körarrangemang som inte kommer att ge mig polarpriset.

Tips för morgondagen

I morgon lördag är det Kvarnens dag här i Lagga- en årligen återkommande och mycket gemytlig liten marknad. Kvarnen, som visserligen är vingklippt efter en storm i våras, går ändå med hjälp av modern teknik. Det mals och säljs mjöl (det ska köpas vingar för pengarna).

Ta er hit, ni som finns i Uppsalas närhet. Klockan 10 är det friluftsgudsgudstjänst, sedan drar marknaden igång. Tveklöst värt ett besök!

Om fiskets betydelse

Man hittar rätt mycket kul på nätet. Snubblade in på den här sidan och fastnade särskilt för följande, om när Norsjö år 1834 blev egen församling efter att tidigare tillgört Skellefte landsförsamling:

"För Norsjöborna var det en oerhörd lättnad att bli befriade från den tunga plikten att tio söndagar på året infinna sig i Skellefteå och bevista gudstjänsten där. Ett kyrkobesök som för Norsjöbon kunde ta en vecka i anspråk. Två dagar för vardera resvägen, en dag för inköp och försäljning samt kyrkobesök lördag och söndag.
Det fanns givetvis de som dristade sig att bryta mot det "okristliga" påbudet och det finns gamla domstolsprotokoll som berättar om hur Norsjöbönder åtalats för att de försummat kyrkobesöken. Om skälet för frånvaron berodde på egen eller annan sjukdom i familjen, ansågs detta godtagbart. Ett annat giltigt förfall var "om den aktuella kyrkobesöksdagen inträffat under pågående fiske, då de varit borta och uppvaktat gäddleken".

Undran om norska språket

De norska böcker jag läste som barn har jag tidigare bloggat om. En bok som jag inte har det blekaste minne av är Sirkus Mikkelikski av Alf Pröysen. I går hittade jag den i bokhyllan i ena sonens rum. Den kan inte härstamma från något annat ställe än mitt föräldrahem. Jag satte igång att läsa för barnen och det var mycket uppskattat. Som vanligt översatte jag direkt till svenska, men slogs av hur svårt jag tyckte att det var.

Kan boken vara skriven på nynorsk? Eller på hedmarksdialekt som Pröysen tydligen ofta skrev på? Eller är det helt enkelt fråga om gammalmodig norska? Det sistnämnda tror jag inte, eftersom jag som sagt läst åtskilliga barnböcker skrivna på 60-talet på norska. Mina i och för sig hyggliga norska kunskaper grundar sig i stort sett på muntlig tradition: Däremot har jag svårt att skilja skrivet bokmål från nynorsk och t om ibland från danska (de två norska språken är ju för övrigt huvudsakligen existerande i skrift och inte i tal).

När barnen somnat, sökte jag på nätet, men fick inget svar.

Frågan skickas härmed vidare till kusine Hanne*), Björn- norrman boende i Uppsala, Sten- norsk/svenk boende i Norge samt mina syskon, med förhoppning om klargörande svar.

Under googlandet fann jag den här artikeln från NRK, och hittade ett citat som knappast skulle förekomma i svensk statlig media: "Mange vil si at denne fortellingen er gammeldags. Det mener ikke jeg. Dette er et sosialdemokratisk stykke sånn som sosialdemokratiet skal være." Ibland blir kulturskillnaderna stora även gentemot våra närmaste grannar.

--------------------------------------------------------------------------------------

*) Här hade det varit mycket roligare att få använda ordet fetter, men det går ju inte om en kvinnlig kusin.

Snopen

blev jag när brevet om skolstarten kom igår. Johan ska börja i första klass. Strax före sommaren hälsade den nyanställda läraren på i förskoleklassen och bekantade sig med eleverna. Fem dagar före skolstart meddeladess att hon tackat nej till tjänsten och att ettorna får en annan lärare.

Jag betvivlar inte att den ursprungliga läraren har goda skäl för sitt beslut. Naturligtvis måste man i första hand tänka på sig själv och sin familj om man har möjlighet att välja mellan flera tjänster. Men faktum kvarstår: det är skolbarnen som kommer i kläm, de som i våras placerades i ett klassrum för att börja knyta an till sin första skollärare, och som under sommaren har funderat på sin skolstart.

Inget säger att inte det här bli bra i alla fall. Jag hoppas det. Men starten blev tokig, och jag kan inte hjälpa att jag får dåliga vibrationer.

Disco

När Johan kommit hem från sjuårskalas i söndags sjöng han på "Kung i baren" hela kvällen. Ursprunget till detta är obekant. Eftersom den råkar vara en av mina favoritlåtar, så spelade jag upp den senare samma kväll. Sedan i söndags kväll har vi således en ny tradition: hela familjen dansar vilt till Magnus Uggla varje kväll före sängdags.

Men sonen spelar också flitigt ur Agnestigs röda, som information till den som oroar sig.

Foton

Nu finns alla sommarbilderna på bilddagboken. Lösenordet kan man få av mig. Här en kort förhandsvisning:

En regnig dag i Tärnaby. Utsikt över Gäutan. Märk särskilt att det faktiskt är ett färgfoto.







Hjortron/snåttren/skogens guld. Kalla dem vad ni vill, men godare bär finns inte! Vi hittade massor, dessvärre omogna, så det var bara att lämna till dem som kom senare.

Björnmamma i Lycksele djurpark diar sina tre ungar. Gör om det om ni kan, trillingmorsor!

När Vitbergs-badet i Skellefteå öppnade 1985, var det tydligen den häftigaste utomhusbassäng som fanns i Sverige, med bland annat landets första vågmaskin. Numera är min entusiasm något stillad, men barnen är begeistrade. Och vattenrutschkanan är faktiskt häftig, eftersom den är byggd direkt utmed berget, utan någon klätterställning. Den är lång. Trots att Karl är en mycket modig pojke ville han sitta i knä på mamma eller storebror ett par gånger innan han vågade åka ensam.

Under paraply vid pappas grav på Skellefte lands kyrkogård. Graven har blivit väldigt mossig och behöver rengöras. Vi började i alla fall med partiet där texten finns. Naturstenen är verkligen helt rätt för honom. Pappa var kanske den mest naturnära människa jag känt och han avskydde verkligen prål och flärd. En slipad gravsten med guldtext hade varit helt fel för honom.

Koordination

Som dirigent inbillar jag mig att har lite bättre koordination än andra. Just därför blir jag galen när jag inte klarar vad som förefaller vara förhållandevis enkla koordinationskrävande rörelser. Som till exempel att med vänster hand strö socker i marmeladkoket och samtidigt röra om med höger. Det är jättesvårt, höger hand börjar också skaka istället för att röra. Synnerligen irriterande. Slutsatsen är att marmeladkokning bör ingå som etyd i all framtida dirigentutbildning.

Det är alltså hallonsäsongen som på nytt får mig att stå vid grytorna. Skogen bakom vårt hus är full av vildhallon. Just vildhallon är ju ungefär de värsta bär man kan plocka, eftersom hallonsnår per automatik även innebär tistlar, brännässlor och fästingar. Och så är ju bären så förtvivlat små. Men det är i alla fall inte lika mycket mygg som på hjortronmyrarna. Och när man väl har kokat Johans marmelad så är det väl värt mödan. Johans marmelad är gjord på röda vinbär och vildhallon och Johan, som kom på konceptet förra sommaren, är mycket noga med att den kallas så. Och han är duktig på att plocka bär. Mycket gott, en blandning av sött och surt, skulle kanske L Berghagen ha beskrivit den.

Om inte idag har varit årets varmaste dag så vet jag inte vad. Bada var faktiskt det enda man orkade med. 25 grader i vattnet vet jag inte om jag någonsin tidigare upplevt i Sverige. Jag som är lätt fakiriskt lagd, fick naturligtvis för mig att jag skulle springa de fem kilometrarna till Eda badplats. Jag klarade det med samma metod som jag genomfört exempelvis Vätternrundan och två förlossningar: I förväg intala sig att det kommer att bli överjävligt. Det blir det också, fast inte fullt så hemskt som man har intalat sig.

På måndag börjar jag jobba, och känslorna är desamma som alltid. Om jag tänker efter, så har jag det senaste halvåret endast arbetat i två månader. I princip är jag alltså ganska utvilad, vilket kommer att behövas. Hösten som kommer är minst sagt intensiv.

Semesterresan

Vi har just fått tillbaka datorn efter andra kraschen på fyra månader. Men livet är inte rättvist, brukar jag säga till barnen. Det gäller tydligen även vuxna.
I natt kom vi hem efter en tio dagar lång norrlandstur. Först åkte vi till Tärnaby. Där var det marknad och vi hann träffa många bekanta från i vintras. Vi hälsade på Maj förstås, och Johan fick leka med Aana. Ett par dagar senare gav vi oss upp på fjället där vi vandrade i tre dagar och sov i tält. Barnen var så duktiga: vi gick ungefär en mil per dag och det gick hur bra som helst. Här sitter vi på toppen av Gielestjåkhe, ungefär 1200 meter över havet. Där blåste det skapligt.

Tillbaka i civilisationen åkte vi till Lycksele för att hälsa på broder Fredrik med familj. Vi besökte djurparken, något jag som barn gjorde varje sommar. Kalle fick följa med kusinerna på ridning, och vi åkte raggarbil med Fredrik. På bilden är dyrgripen uppställd framför Margaretakyrkan, dit vi tog Johan för att visa var han döptes. För den som inte likt min make samt min bror omedelbart ser det, så är det en Chevrolet Impala -60 (bilen alltså, kyrkan är en samekyrka).
Via den undersköna platsen Mårdseleforsen, som jag också åkte till varje sommar som barn, och ett snabbt besök i Norsjö, tog vi oss sedan till mamma i Skellefteå. Där anslöt syster Elisabet med två av barnen. Förutom bad på naturliga och anlagda platser så blev det även ett besök på det coola stället Lilleputtlandet, ett helt och hållet hemsnickrat nöjesfält. Jag gissar att farbrorn som driver Lilleputtlandet började att bygga leksaker åt sina barn på tomten. Det var 26 år sedan. Han går själv omkring och leder skattjakt, guldvaskning mm. Hustrun bakar brödet och kokar kaffet som säljs i serveringen. Ungarna älskar att vara där och jag blir glad över att sådana ställen fortfarande finns och att EU ännu inte har tvingat farbror Lilleputt att byta ut leksakerna.
Bilden togs en regnig dag vid min pappas grav.

Som vanligt är det jätteskönt att vara hemma igen. Och hjälp, vad trädgården har vuxit igen på tio dagar!