Tingeling!

Efter att ha sett både Disneyversionen av Peter Pan och Steven Spielbergs långfilm Hook ville Johan läsa boken. Curlingmamman ilade iväg till biblioteket, överväldigad av nioåringens litteraturintresse. Boken är skriven under förra seklets första år och jag märkte att Johan tyckte att språket var lite gammaldags. För att hjälpa honom komma igång (vilket han också strax gjorde och nu läser själv) läste jag början av kapitlen högt för honom innan han fick fortsätta på egen hand. Det var ungefär i det skedet som min entusiasm dämpades något:

"Det var en flicka som hette Tingeling, utsökt klädd i ett flikigt blad, med en djup, fyrkantig urringning som lät hennes figur komma till sin rätt. Hon hade en smula anlag för att bli fyllig."

Eller:

  "...fast den fortfarande var litet skrynklig.
-Jag borde kanske ha strukit den, sa Lena fundersamt, men som alla pojkar brydde sig inte Peter om hur han såg ut..."

HELA BOKEN ÄR LIKADAN!

En smula genusmedvetande räcker  för att bli kallsvettig av det! Jag tog ett djupt andetag och inledde ett samtal om könsroller med sonen. Och det gick ju bra. Han tog själv upp tråden från vårt samtal vid middagsbordet, då han hade snappat upp något om att vuxna förr i tiden inte trodde att barn begrep så mycket. Och så drog han slutsatsen att man kanske också hade tokiga idéer om pojkar och flickor.

Dagens lärdom för min del är att man får vara tusan så aktiv och uppmärksam om man vill att barnen ska läsa klassiker.
Bibeln inräknad.