Tjuvlyssnat

För många år sedan hörde jag ett avsnitt av radioprogrammet Karlavagnen där människor fick ringa in och berätta om vanor/ovanor/nojor. En man berättade att han varje kväll i fyrtio år räknade takbrädorna ovanför sängen och blev tokig på att det aldrig blev samma resultat. Han kunde inte somna utan att räkna först. Programledaren frågade om hans fru kände till detta och då insåg mannen att han inte hade berättat det för sin fru!

Min mamma kan vänta i veckor med att skriva ett brev bara för att det ska bli ett datum som är vackert att skriva överst upp, till exempel 11 12 13. Mitt ex berättade att han en gång i lumpen satt kvar i flera timmar i ett maskinrum bara för att få se en mätare slå om till ett nytt tusental.

En av mina ovanor är att jag är hopplös på att tjuvlyssna. På bussar, tåg och lunchrestauranger kan jag inte låta bli att lyssna på vad andra pratar om. Jag kan få lust att lägga mig i samtalet. Efteråt kan jag -ibland i dagar- fundera över vilka människorna var och fantisera om deras öden.

I restaurangvagnen på tåget upp till Riksgränsen lyssnade jag på en mamma som talade till sin dotter på ett mycket sätt. Dottern drack läsk och mamman sa:
-Jag hoppas att det där snart blir förbjudet.
Jag hajade till för jag tycker det verkar ganska radikalt att förbjuda läsk. Mamman fortsatte med att redogöra för vilka skador läsk åsamkar.
Själv hade hon ett glas rödvin framför sig.